I ett äldre pampigt hus, eller rättare sagt överläkarvilla i den engelskinspirerade parken i Älvsjö hittar man sedan fem år tillbaka Långbro Värdshus. Här huserar bland annat kocken Fredrik Eriksson som gjort sig känd genom åren.
Vi bestämde oss för att pröva söndagsbrunch Långbro en blåsig men solig höstdag och kunde direkt konstatera att omgivningarna är fantastiska så här års. Med färgsprakande stora träd runt en liten sjö i parken. Grönområden och små upptäckarvänliga stigar att strosa på.
När vi klev in genom dubbeldörrarna möttes vi av en vägg av människor. Vi hade bokat bord till sittning nummer två, precis som ett trettiotal till personer och nu stod alla och tryckte ihop sig i hallen i väntan på att få sina bord. Lite märkligt att personalen inte visade folk till borden vartefter, eller bjöd in dem längre i lokalen så vi skulle slippa stå och trängas som en skock får. Förbättringspotential finns på den här punkten. Helt klart.
Slutligen blev det vår tur att tilldelas vårt bord och vi hamnade i ett stort och vackert rum, fint inrett med trevlig konst och färgglada kuddar att luta sig mot. Skönt stämning och atmosfär. Borden stod dock så tätt att när den gravida kvinnan vid bordet bredvid skulle hämta mer mat antingen lade sin rumpa på vårt bord alternativt fick be sina kamrater att flytta ut så hon kunde hoppa efter.
Tyvärr tilldelades vi en servitör som inte riktigt var med i matchen och som var vaken nog att ta emot oss som de gäster vi faktiskt var (vid bordet bredvid fick vi veta att ställets stammisar satt av honom, och därför kunde DE beställa extra ordinära dryckesbeställningar som ingen annan kunde få). Han muttrade till svar på min rolighet jag kläckte ur mig och missförstod totalt ett rätt tydligt skämt. Nåväl. Alla kan ju inte vara ett under av social kompetens. Även om man kan förvänta sig mer av en servitör på ett värdshus än vad han bjöd på.
Nu över till maten. I vårt gäng om fyra personer hade vi svårt att enas om vad som var godast, vad som fick mest poäng. Vilket i sig är ett bra betyg på maten. Min personliga favorit var svampsoppan med krutonger (krutonger som de glömt att ställa fram men som kom så fort jag bad om dem). En annan favorit var lammkorven med parmesan och soltorkad tomat.
För övrigt var maten uppdelad på två olika bord, ett bord med varma rätter och ett med kalla. Det mesta smakade gott, även om vi undrade lite om de ekologiska pannkakorna var färdigköpta och uppvärmda och om den rostade baguetten med kycklingröra var gjord (om brödet var rostat) samma dag eller någon/några dagar innan, knaprigheten var mer som en hård skorpa än som ett rostat bröd. En god överraskning var dock det stekta fläsket med katrinplommon och äpple.
Även om maten hade stor variation och det fanns mycket att välja på så var det lite sämre med efterrättsbordet. Om man gillar sötsaker. En fruktsallad som såg ut som några dagisbarn hade skurit upp och några få efterrätter att välja mellan, som tex morotskaka och panacotta (som för övrigt var mums!). Varför kaffet trängts in i ett litet hörn på ett mycket opraktiskt sätt när ”alla” ville hämta kaffe och kaka efter maten samtidigt är också en gåta.
Så vad blir då betyget? Vi enades om att ge Långbro Värdshus en mycket stark trea. Det som drar ner betyget är några av maträtterna, det något snåla efterrättsbordet samt servitörens ointresse av oss som kunder och sitt jobb i allmänhet.